2018-03-29
Desperatshoppa blev mitt mellannamn
Sista dagen.
Jag har väntat mer än en vecka på att allt skulle klaffa.
Alla mina välplanerade pusselbitar skulle falla på plats och min master-plan skulle träda i kraft.
Jag hade tidigare lagt all energi och kraft på att näthandla presenter till Aimee som inom kort har sitt 7-års kalas. Inget skulle gå fel.
Eftersom jag har en socialfobi och ogillar närheten av människor som är svettiga med psykosblick och skrikiga barn som smyckande fotlänkar, är internethandel det bästa som uppfunnits!
Jag vet egentligen inte om jag har fobi eller om jag bara är LIVRÄDD för att efterapa beteendet och bli en av dem.
En svettig psykoskärring på H&M som man berättar om i spökhistorierna runt lägerelden.
Men ni ska ju inte tro att det låg några paket på posten. Inte ens ett hånflin från kassörskan som lever på sin skadeglädje i vanliga fall när man glömt legitimationen och susat in med 1500 matkassar och trötta barn, fanns där.
Inget. Oändlig tomhet på ICAs hyllor. Jag börjar såklart panika och springer vänstervarv och har ingen aning hur det ska gå. Skriker nån sekund i mitt huvud att vi får ställa in kalaset men orden hann aldrig ur min mun innan jag han fatta det
oundvikliga.
JAG ÄR TVUNGEN ATT STRESS-SHOPPA PÅ SKÄRTORSDAGEN.
Sagt och gjort.
Jag har med mig min äldsta dotter in som nån psykologisk sköld och redan ett steg in på Lindex ser jag en lika fördärvad människa som mig själv. Fast hon stod med tom blick och uppdraget skylnings-tyg i provhytten med en för liten tröja och 20 andra
på kroken. Jag ville ta henne under armen och springa och skrika till butiksbiträdet: you can have our bodies, but never our souls!!
Jag kunde verkligen se mig själv i henne.
Men efter jag krafsat åt mig otroligt mycket spontansaker och krafs, mest för att det skulle bli många paket liksom, känner jag pulsen i pannan och stirrblicken är på gång.
En pappa med barn i babybjörns bärsele och svettig panna tittar på mig med samma blick. Stirrar obehagligt i någon minut så jag övervägde att toffla till honom med min VANS-doja över glasögat för att se om han ens var vid liv.
Tur för honom kröp hans fru fram från underkläder-sektionen och drev iväg med honom.
Vid kassan kom nästa ångest. Skatteåterbäringen fick agera hjälte när min stressshopping escalerat och gått över styr. Ännu en gång.
Men nu blir det kalas.
Aimee kommer få den finaste födelsedagen någonsin och all fysisk påfrestning det krävts, kommer vara mödan värd. Och jag kommer med ALL säkerhet göra exakt likadant nästa år igen.
Shop until you drop!
Vardag Kommentera 2018-03-29
Desperatshoppa blev mitt mellannamn
Sista dagen.
Jag har väntat mer än en vecka på att allt skulle klaffa.
Alla mina välplanerade pusselbitar skulle falla på plats och min master-plan skulle träda i kraft.
Jag hade tidigare lagt all energi och kraft på att näthandla presenter till Aimee som inom kort har sitt 7-års kalas. Inget skulle gå fel.
Eftersom jag har en socialfobi och ogillar närheten av människor som är svettiga med psykosblick och skrikiga barn som smyckande fotlänkar, är internethandel det bästa som uppfunnits!
Jag vet egentligen inte om jag har fobi eller om jag bara är LIVRÄDD för att efterapa beteendet och bli en av dem.
En svettig psykoskärring på H&M som man berättar om i spökhistorierna runt lägerelden.
Men ni ska ju inte tro att det låg några paket på posten. Inte ens ett hånflin från kassörskan som lever på sin skadeglädje i vanliga fall när man glömt legitimationen och susat in med 1500 matkassar och trötta barn, fanns där.
Inget. Oändlig tomhet på ICAs hyllor. Jag börjar såklart panika och springer vänstervarv och har ingen aning hur det ska gå. Skriker nån sekund i mitt huvud att vi får ställa in kalaset men orden hann aldrig ur min mun innan jag han fatta det
oundvikliga.
JAG ÄR TVUNGEN ATT STRESS-SHOPPA PÅ SKÄRTORSDAGEN.
Sagt och gjort.
Jag har med mig min äldsta dotter in som nån psykologisk sköld och redan ett steg in på Lindex ser jag en lika fördärvad människa som mig själv. Fast hon stod med tom blick och uppdraget skylnings-tyg i provhytten med en för liten tröja och 20 andra
på kroken. Jag ville ta henne under armen och springa och skrika till butiksbiträdet: you can have our bodies, but never our souls!!
Jag kunde verkligen se mig själv i henne.
Men efter jag krafsat åt mig otroligt mycket spontansaker och krafs, mest för att det skulle bli många paket liksom, känner jag pulsen i pannan och stirrblicken är på gång.
En pappa med barn i babybjörns bärsele och svettig panna tittar på mig med samma blick. Stirrar obehagligt i någon minut så jag övervägde att toffla till honom med min VANS-doja över glasögat för att se om han ens var vid liv.
Tur för honom kröp hans fru fram från underkläder-sektionen och drev iväg med honom.
Vid kassan kom nästa ångest. Skatteåterbäringen fick agera hjälte när min stressshopping escalerat och gått över styr. Ännu en gång.
Men nu blir det kalas.
Aimee kommer få den finaste födelsedagen någonsin och all fysisk påfrestning det krävts, kommer vara mödan värd. Och jag kommer med ALL säkerhet göra exakt likadant nästa år igen.